Bokrecension om boken Dogboy.
Boken jag har läst heter
Alex Dogboy och är skriven av Monica Zak, Monica Zak har även gjort uppföljare till denna bok som heter
Tredje kärleken och
Säg Alex, bara Alex.
Huvud personen i boken är Alex som har det jobbigaste livet, han är eller var en helt vanlig pojke med en stor familj med många syskon och har ett par föräldrar som älskade honom, han hade en ovanlig födsel. Han föddes med tofsar på öronen, hund öron. Men dem försvann med tiden och sen en dag åkte hans mamma iväg och kom inte tillbaka, Alex blev orolig men hon kom tillbaka och hämtade alla sina barn och sålde sin mark för pengar, alla utom Alex och hans far. Alex blev utom sig men hans far tröstade honom, för ett tag. Han blev sedan lämnad hos sin moster, han gick i skolan men till slut fick han nog, och brände upp ett foto på hans familj, födelsecitatet och hans skolbetyg.
Han blev en gatupojke och hamnade i den värsta sörjan jag någonsin har läst om, han svalt och frös, blev inlåst i ett kylrum för att han snappa åt sig en bit kött inne på en restaurang, kidnappades av en utlänning som göder barnen ger dem kläder ett bad och säljer sedan dem, blir misshandlad och rånad på soptippen av en storebror till en vän han fick och förlorade den sen. Det ända som får honom att fortsätta leva och kämpa är när han en dag på soptippen hittar en halvdöd hundvalp, han tar hand om den och den tar hand om honom. Han råkar ut för mycket mer men det bra tider också. Han blir beroende av lim på gatan och tigger men han älskar sin familj. Han och hundarna.
Språket i boken är enkelt att läsa, det är inte svåra eller för enkla ord i boken, alltså är boken rett så lätt läst. Berättar tekniken är bra och det är då Alex som berättar från sitt eget perspektiv och vad som händer i hans huvud och om minnena från förr.
Jag tror att budskapet med boken är att man kan vara så utsatt när man inte har någonting kvar, vad ska man annars tänka när ens mamma och sedan pappa lämnar en. Jag förstår hur svårt det kan vara i världen för ett litet barn att få mat för dagen eller att ens kunna undvika alla hemska människor på gatan. Dem söker skydd och drömmer sig bort till bättre platser med limmet som dem sniffar, det är synd för det förstör hjärnan och man kan skada andra med det. Men det handlar att man aldrig ska ge upp och fortsätta kämpa tills man vet att det är dags att lämna världen, men inte för att man sitter i skuld eller inte orkar med livet för det gör man alltid, man måste kämpa och hålla sig vid liv för dem som älskar en och håller en nära sitt hjärta.
