fredag 20 september 2013

Bokuppgift v.38 '62 DAGAR'

Toms sommarlov har äntligen börjat och allt börjar med döden. Tom och hans kompisar stöter på en död ekorre vid vägen och han tänker hur fort det kan gå, han tycker det är äckligt och hemskt med döden han vill inte dö inte än. En av hans kompisar, Lassemiss, går fram till den och säger att den måste begravas, han tar upp den och gräver ett håll med sina händer och med hjälp av en hammare som han hade i sin moppe. Tom har fyllt 15 och åker runt med sin moppe hela dagarna, en av hans storebrors kompisar hälsar på landet där dom är varje år, han heter Joel, alla tycker att han är jobbig. Han pratar hela tiden om hur dom borde fråga barnen på gården om dom vill spela fotboll med dom men ingen svarar och säger nej hela tiden, sen när alla ligger och villar så går Lassemiss och pissar vid målet och Joel frågar: "Vad är det för fel på honom?" Tom och dom andra blir häpna, ingen svarar på frågan, dom har tänkte på att Lassemiss har varit lite udda från dom andra men aldrig tänkt på det riktig. Och alla börjar ju undra och fundera på saken, men man säger inte elaka saker om Lassemiss så är det bara, inte högt i alla fall. När väl Joel har åkt iväg på ett fotbolls läger regnar det hela dagarna, det regnar, regnar och regnar det verkar aldrig sluta och solen är inte framme många gånger. En regnig kväll möter han sina vänner i ett smutsigt och illaluktande garage, dom håller på att göra upp en plan om att åka iväg på sina mopeder till Baptisternas tält på ängen. En av killarna har med sig en bensindunk, Tom frågar vad han ska ha den till men dom bara fnissar åt honom, han förstår inte vad dom ska göra med den. Lite senare börjar folket att gå ut ur tältet, då springer killen ut på gruset utanför Bappa-tältet och häller ut bensinen i ett kors på gruset. Någon slänger dit en tändsticka och den tänder eld på det hela, det brinner ett kors på gruset. Människorna bugar för korset, för att dom tror att Gud har svarat på deras böner.
Toms storebror säger att han ska springa som in i bänken härifrån, Tom hinner inre reagera och springer det fortsate han kan ut på vägen han springer och springer tills han kommer till kyrkogården han sätter sig ner på trappan och villar, och tankarna på hans döda mormor och morfar kommer upp, han mins sin första begravning som var för han morfar, han mins att han inte gråtit någonting på hela sermonin eller nåt men när dom satt i bilen och åkte ifrån honom bröt han ihop och ville genast åka tillbaka till morfar, Tom hade aldrig varit rädd för kyrkogården men det var svårt när det regnande och var mörkt överallt var det svårt att tänka på bättre saker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar