Bokrecension: 62 DAGAR

Bokrecension på boken '62 DAGAR'.

Boken jag har läst heter 62 DAGAR och den är skriven av Cilla Naumann som är en väldigt känd författare, hon har blivit nominerad till Augustpriset med böckerna Kulor i hjärtat (2009) och Springa med åror (2012).

Den viktigaste personen i boken är Tom, han är en kille på femton år och hans familj består av mamma, pappa och storebror Bror. Varje år åker dom ut på landet och i Bohuslän för att kunna komma iväg från storstaden och tillbringar hela sommaren där, Toms sommar kompisar åker också altid dit på sommaren det är Wille, Arvid, Kalle, Lassemiss och några andra, Lassemiss bor på landet året runt och är en bra och speciell kille. Lassemiss är en viktig person i boken tycker jag det pratas mycket om honom och han är nästan som en del av handlingen i boken.
Den är boken utspelar sig på 2000-talet på grund av att dom har allt som man har nuförtiden, mobiltelefoner, egna körkort till mopeder, och på grund av språket, dom svär mycket och använder ord som man inte hört innan. Miljön är som ett stort och öppet landskap, mycket fri vägar och åkrar, solen skiner hela dagarna och man kan höra havets och svalornas ljud, som det verkligen är på sommaren på landet.

Boken handlar om Tom och också mycket om döden, hans vänner och familj.
När Tom först tänkte på sommarlovet trodde/tänkte han att det skulle ta så lång tid, att dagarna skulle rulla fram, han hade 62 dagar på sig. Det börjar inte som tänkt han möter på döden, alla hans kompisar har stannat och blivit tagna och stannat för att titta på döden, en död ekorre. Lassemiss begraver den med sina stora händer, Tom börjar att tänka på döden vad är döden? Hemsk, mörk och otroligt grym, tycker han den kan ju ta livet när den vill det, han funderar vad den kan innebära och hur den kan vara så som den är.
Det kommer en kompis till Toms storebror som en dag innan han åker och alla ligger i gräset, frågar vännen rakt ut när Lassemiss går iväg
'-Vad är det för fel på honom?', ingen säger någonting. Lassemiss är en speciell person, och lite annorlunda än alla andra och man har aldrig riktigt vilja vara med honom eller velat prata med honom för att han är lite töntig och utanför, men han får ändå vara med Tom, och kompisarna.
En kväll har alla tråkigt, men då åker allihopa ner till ett "Bappa-tält" på ängen, med sina mopeder. Dom kommer dit och lägger sig i buskarna för att inte synas. Plötsligt springer en av kompisarna ut och häller bensin/diesel på grusvägen framför tältet, sedan slängs en brinnande tändsticka ut. Det börjar brinna ett kors på marken.
Det blir anmält till polisen, och i tidningen läser Tom att dom kan bli åtalade för ett försök på mordbrand. Tom blir chockad, och mår inte alls bra av den här händelsen. Han blir kraftigt sjuk och ligger i sängen i flera dagar och orkar inte röra sig eller göra någonting. Men så en dag mår han bättre och orkar gå upp ur sängen. Hans mamma är hemma, men hon verkar inte vara på ett riktigt bra humör. Tom frågar henne hon vill helst inte säga med det gör hon, Lassemiss har råkat ut för en fruktansvärd olycka, som inte går att ogöra.

Budskapet i boken är att man ska försöka ta vara på tiden man får med dom man älskar, nära och kära. För en dag kan allt försvinna, så var det med min farfar, han dog inte för så många år sen  och jag kunde inte förstå att jag aldrig skulle se hans glada ansikte längre... Och det blir som med Lassemiss, att dom inte längre finns kvar, dom är liksom bara borta. Det kan bero på olyckor, sjukdomar eller vad som helst, det spelar ingen roll, alla tycker det är tragiskt vad det än är, men alla kommer inte finnas eller leva för alltid.
Jag ger denna boken 2/5 av 5 möjliga. Den var inte så tråkig, emellanåt, vilket var bra men den var väldigt hoppig den hoppa fram och tillbaka och ibland visste man inte om sakerna har hänt eller händer i boken. Handlingen var helt okej, intressant och fascinerande. Jag tycker att boken i helheten var bra, okej och väldigt bra på att bevisa för ungdomar att allt detta kan hända i verkligheten. :D